Sten Wistrand: Mest om Anton
 
Mest om ANTON - Klurig, komisk och under-
fundig barnbok med texter av Sten Wistrand och
bilder av Eva Eriksson på Alfabeta förlag.
Sten Wistrand, född och uppväxt i Örebro, är lektor i litteraturvetenskap vid Örebro Universitet. Han doktorerade med en monografi om Hjalmar Bergmans roman Clownen Jac.
Sten har också en längre tid forskat i Willy Kyrklunds författarskap och han är dessutom litteraturrecensent i 
Nerikes Allehanda.

Hur kommer det sig att du har skrivit en barnbok?

 - Rent praktiskt så skrev jag ner första kapitlet en gång på tåget från
Malmö.
Men egentligen var det en gammal idé om en bilderbok med kortprosatexter
som jag också hade tänkt illustrera.
Det handlar om en ung människas allvarliga och komiska funderingar om
livet och döden. Han ställer frågor till olika personer och får naturligtvis vitt 
skilda svar. Det är en samtalsbok med mycket funderingar.
Sedan tog jag kontakt med olika förlag som hade vissa svårigheter att klassificera
boken - men förlaget Alfabeta nappade. De frågade om jag hade någon på förslag
som tecknare och jag föreslog Eva Eriksson som tyckte om texterna.
- Och - tillägger Sten - texterna har vissa kopplingar till Willy Kyrklund. Det är
en bok för både gamla och unga med nyfikenheten och klurigheten i behåll - .

Text: Bo Helgesson

Mest om Anton (text från baksida)
Den här boken handlar mest om Anton. Det är därför den heter
Mest om Anton och inget annat. Anton är sex år. Han bor med
mamma, pappa, Flippa, farmor och taxen Slugge, han gillar sin
storasyster Flippa lite mindre. Lite nu och då hälsar han på tant
Signe. Hon tycker att Gud är god. Anton tycker att tant Signes smörkakor är ännu godare.


Sten Wistrand; text
Eva Eriksson; Bild

I fyrtio långa, korta och ännu kortare kapitel får du träffa Anton och veta mer om
allt viktigt han funderar på och allt som händer omkring honom.

magazineMeteor publicerar ett kapitel - i vilket farmor går ut med Slugge.

                              Kapitel 6

Om någon bad farmor att gå ut med Slugge sa hon alltid
nej, men det hände att hon smet ut när ingen såg henne.
    Kom Slugge! sa hon och viftade med kopplet. Och då
kom Slugge. Ibland sa hon "Kom Sigge! eller "Kom Anton!"
eller något annat namn, men Slugge förstod vem hon me-
nade. Det var ju ingen annan som behövde koppel för att
gå ut.
     Som ni minns stannade Slugge var femte meter för att
markera revir. Även farmor stannade ibland, men inte för
att markera revir utan bara därför att hon slutade att gå.
När de stannade samtidigt var det inget problem. Men
ibland stannade Slugge, och farmor fortsatte att gå. Och
ibland stannade farmor, och Slugge fortsatte att gå. Då
blev det problem. Dessutom såg det väldigt egendomligt ut,
och folk blev stående för att titta på dem. Till sist blev far-
mor fruktansvärd irriterad och började skälla ut Slugge.
Men Slugge var lika irriterad och skällde tillbaka allt vad han
kunde. När de skällt ut varandra gick de hem.

Vi tar ett kapitel till - som är ett väldigt roligt kapitel
                                   även om det inte märks.

                           Kapitel 26

Anton satt under bordet.
   Varför sitter under bordet? frågade pappa.
   Då satte sig Anton på bordet.
   Varför sitter du på bordet? frågade mamma.
   Då satte sig Anton på en stol bredvid bordet.
   Varför går du inte och hänger dig? frågade Flippa.
   Men det gjorde inte Anton, och det var ju för väl


Text: Sten Wistrand
Foto: Agneta Rosendal

Länkar: Hur tolka clownen Jac?
             Intervju med Willy Kyrklund
             Eva Eriksson
             
   

[upp]

Tidigare nummer:
Nr 1