Smådjävlar: Saga Bitkover-Normans smådjävlar kunde vi se på Konstfrämjandet
                         i Örebro i oktober 2002  under titeln Mörkrets lockelse.
                         Till utställningskatalogen har Eric Sinclair skrivit följande text:

Saga Bitkover-Normans små kvadratiska bilder kan liknas vid en gigantisk mosaik där bild fogas till bild och där effekten till slut blir överväldigande och överraskande. Att variera ett tema eller ett yttryck intill det möjligas gräns kräver en viss form av besatthet, det kräver en nyfikenhet och okuvlig vilja till att utforska alla upptänkliga färger och mönster för att söka reda på de olika uttrycken och till slut låta dem sammanstråla i en helhet som omöjligen kan åstadkommas 

på något annat sätt. Alla dessa gröna, röda, randiga och svarta figurer som ibland liknar ett mellanting mellan en pudel och en fluga - fast med fyra svansar förstås - påminner om en grimas, en fräck vits eller kanske bara om en vag undanglidande skugga, förförisk och lockande men samtidigt dubbel och tveeggad, som den blandning av ljus och mörker vi bär inom oss.

Saga Bitkover-Normans småfigurer som språket inte riktigt räcker till för att förklara, dessa figurer som kanske förleder istället för illuminerar, liksom guldet och det matta silverskenet, alla dessa taggiga och spretiga varelser påstår något som tvingar oss att reflektera över den grymma paradoxen att de mest välvilliga, bästa och godaste föresatser kan resultera i det mest fasansfulla lidande. 

Vi möter ett tillstånd av mångfald och överflöd, av uppfinningsförmåga och lekfull respektlöshet, av spontan direkthet och en vilja att komma fram till ett uttryck av pandemonium. Vi möter en bild, en bildvärld som behärskas av otaliga uppenbarelser av djävlar, stora som små, och som uppmanar oss att rannsaka vårt eget liv och vårt eget inre. Vi får en upplevelse av att sitta på två stolar samtidigt, av att det rationella och förnuftiga krackelerar. 

Saga Bitkover-Normans bilder kan ses som tillhöriga en lång tradition av bilder och föreställningar vars rötter sträcker sig tillbaka till de medeltida skådespelens lustiga och dristiga smådjävlar som med sina upptåg och uppträdande satte den etablerade gudomliga sanningen ifråga. Dessa obeskrivbara faunliknande varelser med sina spefulla ögonkast, sina fladdrande lemmar och sitt teatraliska uppträdande, 

sympatiska, fula, förvridna till kropp och anlete, gudarnas motståndare, gjorde man gärna och gladeligen till sina bundsförvanter.

Text: Eric Sinclair
Foto: Bo Helgesson

Länkar: Saga Bitkover-Norman
             Sagas egna sidor
             Eric Sinclair

[upp]

Tidigare nummer:
Nr 1