"Den tuffaste indianen i världen" - 

möt Sherman Alexie
Den första intervjun på svenska 

Sherman Alexie är född 1966 och tillhör Spokane/Coer d´Alene-indianerna på USA:s nordvästkust. 1996 tilldelades 
han tidskriften Granta´s pris som USA:s bästa författare under 40. Han har ock-
så fått  American Book Award. Sherman är  bosatt i Seattle.

Sherman Alexie jobbar för närvarande på en novellsamling, Ten little indians, 
som handlar om indianerna som de faktiskt ofta är idag, manschettarbetare. 
Det vill säga, advokater, läkare, journalister eller någon annan typ av de yrkesmänniskor
som stressar iväg till jobbet iförda kostym eller dräkt.
Vid sidan av detta jobbar han också på en biografi om Jimi Hendrix. Två helt skilda typer av litterära arbeten, om man bortser från det faktum att båda innefattar just skrivande.

- Om man jämför dina romaner, så är även det vitt skilda åt i deras stil, den ena 
"Reservation Blues" är komisk men även lite vemodig, medan "Indian Killer" skildrar en mycket grym och svart berättelse; är arbetsprocessen med dessa olika?
- Faktum är att båda började som dikter, den första nämnda i den  sinnesstämning du nämner, medan "Indian Killer" ursprungligen var en mycket arg och våldsam dikt. 

När dessa dikter sedan utvecklades till romaner stannade de ursprungliga sinnesstämningarna kvar, berättar Sherman Alexie på en förvånansvärt bra telefonlinje över en kontinent och ett hav.


Det är dikter Sherman Alexie helst skriver om han blir given ett fritt val, och som dikt började även en av hans mest skrämmande noveller; "The Sin Eaters", där indianer samlas in för att tillbringa sina dagar i vad som närmast kan liknas vid ett militärt övervakat koncentrationsläger. 

- Den novellen skrämmer mig också, konstaterar Sherman Alexie, som om det 
var någon annan än han själv som skrivit den, och fortsätter:
- Jag skrev den som en sammanslagning av alla de folkmord som ägt rum i världen,
förintelsen av judarna under andra världskriget, de folkmord som begåtts mot indianer, 
alla planerade folkmord.

I samma novellsamling finns ytterligare ett exempel på Sherman Alexies
förmåga att driva fram ett vemodigt skratt, och även en tår hos sin läsare; 
novellen heter "Dear John Wayne" och handlar om västernhjältens kärlekshistoria
med en Spokane-indiansk kvinna under en filminspelning.
Sherman Alexie skrattar högt när den novellen nämns.

- "Dear John Wayne" är faktiskt resultatet av ett gräl mellan mig och en nära 
vän, säger Sherman Alexie och förklarar: - Vi diskuterade John Wayne, min vän försvarade honom och jag sa emot, jag tycker inte om vare sig honom eller hans filmer, men efteråt hade jag dåligt samvete gentemot min vän, så novellen var ett försök att släta över det hela.
- Dock så lyckades jag få in mitt straff mot John Wayne själv, genom att i novellen göra honom till feminist: det skulle han ha hatat! 
Sherman Alexies nöjda skratt rungar över Atlanten

Indianer och vita. Sherman Alexie är indiansk författare, eller författande indian, båda de delarna är så viktiga för honom att det inte gå att skilja dem åt. 
Det att han skriver om dagens indianer i med och motgångar har gjort honom mycket populär bland de indianska läsarna lika väl som de icke-indianska i USA.
Mottagandet i de europiska länder där han översatts har däremot varit mer tystlåtet.
- Man vill ha antingen den politiske aktivisten eller den vise medicinmannen i svetthyddan, konstaterar han och menar att den tendensen finns även i USA, men där har han redan vid 36 års ålder vunnit så stort litterärt inflytande att de får ta honom som han är.

- På mitt eget reservat har dock mottagandet varit lite svalt, berättar Sherman Alexie. 
Nåja, att det är svårt att bli profet i sitt eget land är inget nytt.

När Sherman Alexie föddes gavs han inte de bästa odds av sin läkare: född med vatten i hjärnan gjorde att hans föräldrar meddelades att han förmodligen skulle bli "mentalt efterbliven", utan möjlighet att till exempel lära sig läsa och skriva. Läste gjorde han redan vid tre års ålder, och vid fem betade han av "Vredens Druvor" av John Steinbeck.
Han har alltså bevisat att läkaren hade fel, flera gånger om.

Är det med en känsla av revansch han konstaterar detta?
Åter ett rungande skratt:
- Hela mitt liv har handlat om revansch! Men det är helt okej, jag älskar att bevisa för folk att de har fel!
Avslutningsvis har Sherman Alexie en önskan, eller kanske mer ett tillkännagivande att komma med:
- Jag blir inte nöjd förrän hela världen har läst mina böcker!

Detalj, omslag till Resevation Blues
Detta är undertecknads ödmjuka bidrag för 
att åstadkomma att åtminstone några fler 
ska läsa hans böcker (kan inte lova att det 
blir hela världen, Sherman).Läs "Reservation 
Blues", läs "Indian Killer", läs allihop, och upp-
täck att de är värda varenda sekund.

Text: Camilla Johansson

Länkar: Sherman Alexie´s Official Site
             Interview
             Filmen: Smoke Signals

[upp]

Tidigare nummer:
Nr 1