Salomon Schulman och jiddischkulturen


Isaac Bashevis Singer som fick Nobelpriset  i litteratur 1978 skrev sina berättelser på jiddisch.
Salomon Schulman, författare, läkare och kåsör i DN har länge intresserat sig för jiddischkulturen.
Förlaget Nya Doxa har tidigare gett ut två böcker av  Schulman; Jiddischland. Bland rabbiner och revolutionärer(1966).  samt  Salomons blomster från 1999. 
I år kom Ur själens getto. En judisk dagbok. 
magazineMeteor publicerar några texter från den boken.

Det har blivit fint med judisk humor. Sådant har jag aldrig förstått mig på.
Däremot har jag förstått, att om man inte förstår, ska man söka den psyko-
analytiska förklaringen till det man inte förstår. Då tycker folk att man är in-
siktsfull. I fallet med judisk humor har jag verkligen haft tur. Psykoanalys 
kallas också för en judisk vetenskap, eftersom så många psykiatriker och 
psykologer varit judar. Kanske beror det på att käft på jiddisch heter "pisk"?
Piskologi är i sanning en judisk vishetslära.
Psykoanalysens tillkomst illustrerar vad jag menar: En gång för länge
sedan kom Freud till sin fars gamla shetl, Buczacz. På marknadsplatsen blev
han bestört, en kultiverad Wienjude som han var, av den hotfulla anblicken.
Överallt pladdrande judar med fladdrande skägg, högljudda, gestikulerande.
Allt kunde de sälja med sin listiga piskologi.
Här myntade Freud, skakad och förfärad, begreppet id, driftsimpulsen. 
Id betyder jude på jiddisch. Denne id blir i de freudianska teorierna en ag-
gressiv djävul som får hela Wiens kvinnlighet på fall. Han eggar de förnäma 
damerna med en aldrig sinande förförelse-och förstörelselusta. Några år
senare översvämmas Europa av sexgalna och revolutionära id(n) som med 
sitt outsläckliga hämdbegär ingenting högre önskar än att släpa det ärevör-
diga borgerskapet i smutsen.
Den judiska vitsen är inget annat än ett omstörtande id, som på sedvan-
ligt etniskt sätt kamouflerat dess verkliga lustar i en lustig språkdräkt./.../

När jag tänker judiskt förblir jag den ständige revolutionären. Men när jag
betraktar mig ur ett allmänmänskligt perspektiv förblir jag blott en revoltör,
en kättare som kullkastar tidens teoribyggen utan att omstörta dess funda-
ment.
En revoltör är en revolutionär som tagit sig drygt halvvägs men börjar
inse att han eller hon aldrig når fram. Antingen förblir man då mer frustre-
rad i sin bitterhet eller så förlikar man sig ödmjukt med sitt öde. I detta 
spänningsfält frodas den humoristiskt färgade judiska ironin och självironin...


Länkar: Jiddischland
             Recension i SvD
             Judisk humor

Tidigare nummer:
Nr 1