(applåder)

• Go’ kväll och hjärtligt välkomna till ännu en fredagskväll tillsammans med mig och mina gäster i "Café Kvällskvisten"! Programmet där vi lyssnar till kända profiler och vad de har att säga.

I kvällens program ska jag bl.a. presentera namnet på den lycklige vinnaren i vår stora tävling, som tillsammans med en vän får åka på en musikalweekend till New York! Det har strömmat in bidrag, och jag vet att många sitter där hemma i tv-soffan och hoppas.

(Förflyttar mig till fåtöljerna)

Men jag tänker hålla er på halster ett tag till. För nu är det dags att ta in kvällens första gäst. Många med mig har läst boken "Markurells i Wadköping" och har i alla fall lärt känna karaktärerna på ytan. Nu är det dags att lära känna en utav dem lite närmare.

Det är med stor glädje jag presenterar kvällens första gäst… Örebro-/Wadköpings-profilen Harald Hilding Markurells son… Mina damer och herrar, ge en stor applåd för Johan Markurell!

Kort bit ur "Friday on my mind" medan Johan Markurell kommer in i studion.

(applåder)

• Välkommen Johan. Var så god att slå dig ned!

• Tackar, tackar.

• Jag måste berätta för dig och våra tittare att jag blev mycket glad, och faktiskt lite förvånad, när du valde att vara med i programmet.

• Jag tror du menar att min far ofta ådrog sig uppmärksamhet, medan jag stod vid sidan av och betraktade?

• Ja, din far verkar ha varit en man som tyckte mycket om att synas och höras. Men du delar alltså inte samma intresse?

• Uppmärksamhet var hans sak här i livet. Uppmärksamhet och affärer. Jag är inte den sortens person.

• Det var gubben som var den stora entusiasten inför boken, själv upptog den inte mycket av mina tankar.

• Positiv kan jag då inte få den till. Det svåra är att folk tror att de känner mig in på bara skinnet för att de har läst en bok. Jäkligt tröttsamt. Positivt är ett ord som inte passar in i sammanhanget. Farsgubben förstod dock vilka pengar det fanns att tjäna, och det är mojängens enda positiva sida.

• Ja. När jag inte får vara i fred, ber jag folk att dra åt helvete.

De som intresserar sig för mig är oftast äldre personer. Ungdomarna nu förtiden tycker inte att en gammal gubbe som jag är så jäkla intressant att det är värt mödan att tjata!

(skratt)

Filmklipp

• Det här är hämtat från din verklighet. Hur känns det att se en annan person spela dig?

• Det ska gudarna veta att det känns underligt. Stundtals tänker jag: Satan! Varför gjorde jag så där? Vissa stunder blir jag stolt över mig själv. Jag ser mig själv med distans.

• På min examensdag visade jag prov på verkligt kamratskap, när jag tog på mig skulden för slagsmålet. Jag tror att flertalet hade skjutit skulden åt sidan.

• Du ställdes inför en ganska märklig situation i din ungdom. Den är vanligare för dagens ungdomar.

• Du syftar på min far gissar jag, eller närmare bestämt på att han inte är min far.

• Ja, många ungdomar idag lever ju med endast en av sina biologiska föräldrar. Hur påverkade faktumet att din far inte var din far dig?

• Jag skulle ljuga jäkligt mycket om jag påstod att jag var helt oberörd när jag fick kännedom om släktbanden. Det var omtumlande. Helt plötsligt stod jag där med två fäder.

Min far som inte var min far biologiskt sett, och en som för mig inte var min far men som var det enligt naturens regelbok.

• Nu var ju du ganska gammal ändå när du fick veta, ser du det som något positivt eller negativt?

• Det är änna olika. Både och! Hade det sluppit ur mors trut tidigare hade kanske farsgubben och jag inte kommit så nära varandra.

• Din styvfar alltså?

• Ja, för mig är gubben min far, och min biologiske far är min biologiske far.

• Du sa att det påverkade dig även negativt, på vilket sätt?

• Det svåraste var att inse att man levt mitt i en jäkla lögn i arton år. Arton år!

• Av vad jag har förstått var du mycket viktig för din styvfar. Ni hade en stark relation till varandra. Hur påverkades den?

• Din relation till din biologiska far, hur var den?

• Relation är kanske inte ordet. Fakta att han var min far och att jag var hans son var allt. Jag spenderade stunder med honom… Men det var faktiskt allt.

Min biologiske far hade alltid funnits i kulisserna av mitt leverne. Jag såg det som mycket svårt att byta roller efter arton år.

• Din mor, hur var din relation till din henne?

• Jag har väl aldrig haft någon värst nära relation med min mor. Beror väl på gubben. Han ville ha hela ansvaret för mig och min uppfostran.

• Hur var det att möta det faktum att din bästa vän även var din halvbror?

• Det var lite underligt att möta honom som bror och inte enbart som kamrat. Men tiden gjorde sitt, och vi kunde glömma bort släktbanden och umgås som kamrater.

Louis och jag växte upp tillsammans och var i praktiken redan som bröder. Vi har umgåtts mycket hela livet igenom. Tyvärr gick han bort för några år sedan.

• Vi ska fortsätta att ta del utav dina erfarenheter om en liten stund, men först blir det musik av en nykomling som jag tror att vi kommer att få höra mer av i framtiden. Louise Carlsson med Ernst Rolfs klassiker "Det blir bättre och bättre dag för dag"!

Musik: Louise Carlsson med låten "Det blir bättre och bättre dag för dag" (3:28)

(applåder)

• Tack så mycket Louise Carlsson! Ge henne en stor applåd!

(applåder)

Då vänder vi oss än en gång till fåtöljerna där jag och en av kvällens gäster sitter. För nytillkomna tittare kan jag berätta att jag ikväll samtalar med ingen mindre än Johan Markurell!

Efter din examen flyttade du till Uppsala, och är fortfarande boende där. Händer det ofta att du besöker din ungdomsstad Örebro?

• När Louis levde besökte jag ofta Örebro. Du förstår att han bodde kvar där. Men efter att han gick bort infaller besöken mycket sällan.

• Vi följde med dig när du tidigare idag besökte Örebro och bland annat din gamla skola, Karolinska skolan. Vi ska nu titta på inslaget.

Inslag från Johan Markurells besök på Karolinska skolan (5 min)

• Datorer har jag inte mycket för. Vilket satans påfund! De fördummar ungdomarnas förstånd och potential.

Tänk samhället om ett dussin år… Tack min skapare för att jag kommer att vara vilandes i jorden och icke kommer att behöva uppleva detta fördärv!

• Något annat annorlunda som du lade märke till?

• Det ska jag säga dig att allt var annorlunda. Nuförtiden är läroverket en samskola där unga kvinnor får samma utbildning som männen.

Var fanns respekten för ålderdomen och kunskapen? Var fanns det vårdade yttre? Jag sökte, jag lyssnade och samtalade, men fann inget någonstans.

• Mycket var förändrat, men fanns det någonting som var i likhet med din tid på skolan?

• Kamratandan mellan eleverna!

• Det riktiga livet finns där ute ungdomar. Livet är inte maskiner och datorer… Tillsammans bildar ni livet. Var goda kamrater så är ni en god kamrat för er egen själ.

• För all del, för all del!

(applåder)

Kort bit ur "Friday on my mind"

Johan ställer sig upp, bugar och lämnar studion.

• Nu har vi kommit fram till det spännande ögonblicket då jag ska presentera vinnaren i Café Kvällskvistens tävling. Nämligen vem som ska få den stora äran att åka på en musikalweekend till New York!

Tävlingsuppgiften – att skriva en motivering till varför just du skulle vilja åka till New York och uppleva musikaler i världsklass – verkar ha engagerat er där hemma.

Det har strömmat in bra bidrag, men tyvärr kan bara en vinna… Det vinnande bidraget lyder:

"Till New York vill jag fara,

Författaren till denna motivering, vinnaren utav New York resan, heter; Karin Hanson och kommer ifrån Karlskoga!

Ett stort grattis till dig Karin!

Ni andra som inte vann den här gången, deppa inte ihop! Snart dyker en ny spännande tävling upp. Det är bara att hålla utkik.

Innan vi tar in kvällens andra gäst ska vi lyssna till Dave Matthews Band med låten "The Space Between". Varsågoda Dave Matthews Band!

Musik; Dave Matthews Band med låten The Space Between (3:48)

• Thank you very much Dave Matthews Band! Ge dem en stor applåd!

Nu ska vi välkomna kvällens nästa gäst till programdelen som vi kallar för "lilla pratstunden". Det är ännu en person som blivit förebild till Hjalmar Bergmans böcker. En varm applåd till Katja Kock!

Kort bit ur "Friday on my mind" medan Katja Kock kommer in i studion.

(applåder)

• Tack, trevligt att få komma hit på besök.

• Först bör man ha i tankarna att detta var Örebro under 1920-talet och när en ung kvinna som jag bröt mot de oskrivna lagarna, genom att bära manskläder på en bal, det var något helt förskräckligt.

Från min sida var det en protest mot min far som vägrade mig en balklänning, medan han utan tvekan inhandlade en frack åt min broder. Du förstår, jag är moderlös, och en far kan inte alltid förstå sin dotters behov och uttryckta vilja.

• Känslorna av att ha blivit åsidosatt var det som drev mig. Det kändes inombords, men när jag hade tagit första steget var jag tvungen att fullfölja det hela.

• "Det hela" som du uttrycker dig, innebar att du en kort period fick bryta med din familj, vilket måste ha gjort allting mycket svårare.

• Det var svårt ibland, men jag var en tös med bestämt sinne. Jag tänkte inte vika mig. Jag icke bara trodde att jag hade rätt. Jag visste det.

• Feminist, ja kanske det. Det viktiga för mig var att jag inte skulle bli annorlunda behandlad för att jag var kvinna.

• Flickor och kvinnor i dagens samhälle har en helt annan verklighet än den som du växte upp i. Hur ser du på dagensverklighet?

• Du gick onekligen din egen väg. Jag, och säkert många av tittarna, är djupt imponerade över ditt mod att visa vad du tycker.

Tyvärr så hinner vi inte samtala så mycket mer, för programtiden börjar lida mot sitt slut. Men tanken med "lilla pratstunden" är att det just ska vara en liten pratstund.

Tack så mycket för att du kom hit.

• Tack så mycket!

(applåder)

• Café Kvällskvisten är tyvärr slut för denna vecka. Men glöm inte att ni kan skicka brev och e-mail med önskemål och synpunkter på programmet. Adresserna kommer strax upp i rutan.

(applåder)

Musik: refrängen i "Friday on my mind", med Easybeats